fbpx

Karen-Sofie Wilkie har upplevt trauman, sjukdom, sorg och flera omgångar stress, allt medan hon pliktskyldigast skött sitt arbete. Till sist vågade hon ta steget att välja en helt ny väg i livet – hon utbildade sig till kroppsterapeut, och enligt henne själv har allt fallit på plats.

Karen-Sofie jobbade på för fullt i rollen som distriktschef för en detaljhandelskedja. Inte ens när hon drabbades av både sjukdom, trauma och stress klarade hon av att slå av på takten. ”Jag är extremt ambitiös och karriärsinriktad. Jag vill göra allt bäst – till 200 procent. Jag var hela tiden på. Om jag inte hela tiden var det fysiskt, så var jag det åtminstone alltid mentalt. Det slutade med att jag straffades hårt både av mina barn såväl som mina vänner, eftersom jag aldrig var närvarande. För mig var arbetet det viktigaste som fanns. De betalade min lön så givetvis skulle de få min tid, och mer därtill”, berättar hon.

Hon körde på i samma takt i många år, men långsamt började tanken om ett annat liv och ett annat arbete att spira inom henne. Till sist nådde hon en punkt då hon förstod att hon inte kunde fortsätta på samma sätt.

”Man måste leverera på jobbet” 

Karen-Sofie har alltid varit karriärsinriktad och ambitiös. Ambitioner som aldrig fick stryka på foten oavsett föräldraledighet, sjukdom eller stress. ”När jag kom tillbaka från mina två mammaledigheter hade jag känslan av att jag var tvungen att bevisa mitt värde igen. Nu hade jag lagt tillräckligt med tid på familjen”.

Ganska kort därefter hände det massor av saker i hennes liv, och hon diagnostiserades bland annat med en sällsynt sjukdom som krävde mycket av hennes tid och energi. Hon låg sjuk varannan vecka och lade mycket tid och kraft på sjukdomen.

Samtidigt upplevde hon ett stort trauma när hennes son fick en allvarlig brännskada och de fick läggas in på sjukhus tillsammans. ”Det här gjorde givetvis inte saker och ting ett dugg bättre för min redan hårt ansträngda kropp. Men jag fortsatte att jobba ändå. Jag fortsatte att leverera, eftersom det måste man ju.”

Drömmen om att bli sin egen 

Det dröjde inte länge innan stressen tog ett stadigt grepp om Karen-Sofie. ”När den första stressvågen kom kändes det som att det berodde på att jag hade varit borta från jobbet. Nu skulle jag bevisa ännu mer. Det gjorde att stressen kom tillbaka i 110 kilometer i timmen.”

Det var inte förrän hennes pappa för två år sedan drabbades av terminal cancer som hon sänkte farten. ”Jag valde att ansöka om vårdartillstånd för att kunna hjälpa mina föräldrar, eftersom pappa behövde vårdas i hemmet. Jag avtalade med min dåvarande arbetsplats att det bästa vore om jag slutade helt. Det gjorde mig ingenting. Det ingav ett lugn.”

Nu behövde Karen-Sofie bestämma sig för vilken väg hon skulle gå. En helt vanlig kväll när hon låg i soffan och kollade Facebook i sin telefon såg hon ett inlägg från Totum – Skolan för kroppsterapi. ”Det som fångade mitt intresse var egentligen inte kroppsterapin i sig, utan det var det där med att bli självständig på ett år. För mig var detta något mätbart, och jag tilltalades av tanken på att få lov att bestämma över mig själv”.

Mycket mer än ett hantverk

Karen-Sofies bror var hantverkare, och hon var den som begåvats med läshuvud. Därför var det något av en upplevelse för henne att lära sig ett hantverk och arbeta med händerna istället för huvudet. ”Jag hade aldrig arbetat med händerna på det viset förut”. Det kändes så klumpigt. Och otroligt gränsöverskridande. Men när vi väl kom igång med själva undervisningen och de olika teknikerna trillade polletten ner. Det kom väldigt naturligt för mig.”

I mars 2018 var hon färdigutbildad kroppsterapeut. Idag har hon en egen klinik i Farum, där hon arbetar som terapeut. Och hon har tagit med sig så mycket mer än själva hantverket från utbildningen.

”Om jag inte hade utbildat mig hos Totum hade jag aldrig lyckats ta mig igenom min pappas sjukdomsförlopp på samma sätt. Jag fick en förståelse för varför kroppen reagerar som den gör under sorgeperioder. Jag lärde mig att vara lugn och närvarande. Traumat jag upplevde med min son när han fick sin brännskada hade jag förträngt. När jag gick på skolan och fick behandlingar kunde jag verkligen bearbeta det som hänt, och det hade jag aldrig gjort om jag inte hade gått utbildningen”.

”Vi får inte lägga ett lock över det som är svårt i livet” 

Idag lever Karen-Sofie ut den dröm hon hade när hon stod och vägde och inte riktigt visste vilken väg hon skulle välja.

”Jag har fått ett helt nytt liv. Allt som jag saknat, allt som har varit ovisst … stressen över att behöva något nytt i livet men inte veta vad … Allt detta har äntligen fallit på plats. Min familj säger att jag har blivit en helt annan person. Jag är gladare, mer positiv, närvarande och avslappnad. Jag har en bra dag varje dag”, säger hon och fortsätter: ”Drömmen jag hade har förverkligats. Och om jag får drömma vidare tycker jag om att berätta min historia för andra – att prata om det där att våga välja en ny riktning i livet, och att det inte behöver vara så farligt.”

Idag kan jag verkligen reflektera över min kropps alla signaler, och allt som jag har tryckt bort. Det är en av orsakerna till att kroppen gör och säger som den gör. Även om det periodvis kan vara otroligt svårt får vi inte bara lägga ett lock över saker och ting, eftersom de till slut ändå kommer upp till ytan. Det kan inte sägas tydligt nog.”