fbpx
Vi får inte lägga ett lock över det som är svårt i livet.

Vi får inte lägga ett lock över det som är svårt i livet.

Karen-Sofie Wilkie har upplevt trauman, sjukdom, sorg och flera omgångar stress, allt medan hon pliktskyldigast skött sitt arbete. Till sist vågade hon ta steget att välja en helt ny väg i livet – hon utbildade sig till kroppsterapeut, och enligt henne själv har allt fallit på plats.

Karen-Sofie jobbade på för fullt i rollen som distriktschef för en detaljhandelskedja. Inte ens när hon drabbades av både sjukdom, trauma och stress klarade hon av att slå av på takten. ”Jag är extremt ambitiös och karriärsinriktad. Jag vill göra allt bäst – till 200 procent. Jag var hela tiden på. Om jag inte hela tiden var det fysiskt, så var jag det åtminstone alltid mentalt. Det slutade med att jag straffades hårt både av mina barn såväl som mina vänner, eftersom jag aldrig var närvarande. För mig var arbetet det viktigaste som fanns. De betalade min lön så givetvis skulle de få min tid, och mer därtill”, berättar hon.

Hon körde på i samma takt i många år, men långsamt började tanken om ett annat liv och ett annat arbete att spira inom henne. Till sist nådde hon en punkt då hon förstod att hon inte kunde fortsätta på samma sätt.

”Man måste leverera på jobbet” 

Karen-Sofie har alltid varit karriärsinriktad och ambitiös. Ambitioner som aldrig fick stryka på foten oavsett föräldraledighet, sjukdom eller stress. ”När jag kom tillbaka från mina två mammaledigheter hade jag känslan av att jag var tvungen att bevisa mitt värde igen. Nu hade jag lagt tillräckligt med tid på familjen”.

Ganska kort därefter hände det massor av saker i hennes liv, och hon diagnostiserades bland annat med en sällsynt sjukdom som krävde mycket av hennes tid och energi. Hon låg sjuk varannan vecka och lade mycket tid och kraft på sjukdomen.

Samtidigt upplevde hon ett stort trauma när hennes son fick en allvarlig brännskada och de fick läggas in på sjukhus tillsammans. ”Det här gjorde givetvis inte saker och ting ett dugg bättre för min redan hårt ansträngda kropp. Men jag fortsatte att jobba ändå. Jag fortsatte att leverera, eftersom det måste man ju.”

Drömmen om att bli sin egen 

Det dröjde inte länge innan stressen tog ett stadigt grepp om Karen-Sofie. ”När den första stressvågen kom kändes det som att det berodde på att jag hade varit borta från jobbet. Nu skulle jag bevisa ännu mer. Det gjorde att stressen kom tillbaka i 110 kilometer i timmen.”

Det var inte förrän hennes pappa för två år sedan drabbades av terminal cancer som hon sänkte farten. ”Jag valde att ansöka om vårdartillstånd för att kunna hjälpa mina föräldrar, eftersom pappa behövde vårdas i hemmet. Jag avtalade med min dåvarande arbetsplats att det bästa vore om jag slutade helt. Det gjorde mig ingenting. Det ingav ett lugn.”

Nu behövde Karen-Sofie bestämma sig för vilken väg hon skulle gå. En helt vanlig kväll när hon låg i soffan och kollade Facebook i sin telefon såg hon ett inlägg från Totum – Skolan för kroppsterapi. ”Det som fångade mitt intresse var egentligen inte kroppsterapin i sig, utan det var det där med att bli självständig på ett år. För mig var detta något mätbart, och jag tilltalades av tanken på att få lov att bestämma över mig själv”.

Mycket mer än ett hantverk

Karen-Sofies bror var hantverkare, och hon var den som begåvats med läshuvud. Därför var det något av en upplevelse för henne att lära sig ett hantverk och arbeta med händerna istället för huvudet. ”Jag hade aldrig arbetat med händerna på det viset förut”. Det kändes så klumpigt. Och otroligt gränsöverskridande. Men när vi väl kom igång med själva undervisningen och de olika teknikerna trillade polletten ner. Det kom väldigt naturligt för mig.”

I mars 2018 var hon färdigutbildad kroppsterapeut. Idag har hon en egen klinik i Farum, där hon arbetar som terapeut. Och hon har tagit med sig så mycket mer än själva hantverket från utbildningen.

”Om jag inte hade utbildat mig hos Totum hade jag aldrig lyckats ta mig igenom min pappas sjukdomsförlopp på samma sätt. Jag fick en förståelse för varför kroppen reagerar som den gör under sorgeperioder. Jag lärde mig att vara lugn och närvarande. Traumat jag upplevde med min son när han fick sin brännskada hade jag förträngt. När jag gick på skolan och fick behandlingar kunde jag verkligen bearbeta det som hänt, och det hade jag aldrig gjort om jag inte hade gått utbildningen”.

”Vi får inte lägga ett lock över det som är svårt i livet” 

Idag lever Karen-Sofie ut den dröm hon hade när hon stod och vägde och inte riktigt visste vilken väg hon skulle välja.

”Jag har fått ett helt nytt liv. Allt som jag saknat, allt som har varit ovisst … stressen över att behöva något nytt i livet men inte veta vad … Allt detta har äntligen fallit på plats. Min familj säger att jag har blivit en helt annan person. Jag är gladare, mer positiv, närvarande och avslappnad. Jag har en bra dag varje dag”, säger hon och fortsätter: ”Drömmen jag hade har förverkligats. Och om jag får drömma vidare tycker jag om att berätta min historia för andra – att prata om det där att våga välja en ny riktning i livet, och att det inte behöver vara så farligt.”

Idag kan jag verkligen reflektera över min kropps alla signaler, och allt som jag har tryckt bort. Det är en av orsakerna till att kroppen gör och säger som den gör. Även om det periodvis kan vara otroligt svårt får vi inte bara lägga ett lock över saker och ting, eftersom de till slut ändå kommer upp till ytan. Det kan inte sägas tydligt nog.”

Lines son drabbades av ångest

Lines son drabbades av ångest

Lines son fick ångest efter att han kräkts på ett flygplan på väg hem från USA. Familjen försökte ta hjälp av en psykolog men det hjälpte inte. Lines son mådde bara ännu sämre. Det var först efter att de provat kroppsterapi som Line fick tillbaka sin glada pojke.

Line Rossel Vestergaard sitter i sin bil och väntar på att hennes 9-årige son ska komma ut från skolan. Hon hämtar inte honom på väg hem från jobbet; hon har suttit i bilen hela dagen. Hennes son lider av ångest och klarar inte av att vara utan sina föräldrar.

I ett och ett halvt år turades Line och hennes man om att följa med sin son till skolan. Annars ville han inte gå dit. I början satt de med inne i klassrummet och avlägsnade sig gradvis allt längre bort från sonens sittplats.
”Jag var på hans skola i ett och ett halvt år. Varje gång började jag med att sitta bredvid honom och flyttade sedan mig en meter åt gången tills jag hamnade ute i korridoren, sedan längre ner i korridoren och slutligen ute i bilen. Det var hemskt”, berättar Line.

Kräkningar resulterade i ångest

För två år sedan var familjen Vestergaard på väg hem från en sommarsemester i USA. Under flygresan börjar Lines son att kräkas. Och han bara fortsätter. Han vill gå av flyget men det går ju inte. När familjen ska byta till nästa flyg börjar sonen att kräkas upprepade gånger igen och vill inte gå ombord på flyget.

Kombinationen av att alla tittar på honom, känslan av klaustrofobi och att han bara fortsätter att kräkas har etsat sig fast hos honom. Efter den här obehagliga upplevelsen utvecklar han ångest.
När familjen har kommit hem från sin semester börjar de första ångesttecknen att visa sig.
”Han får ont i magen och oroar sig hela tiden. Han frågar vad som händer om han börjar må dåligt igen, vad han i så fall ska göra, om han kanske är ensam när det händer. Han spekulerar hela tiden i att ingen skulle hjälpa honom. Det tär väldigt på honom”, berättar Line.

Förlorar sitt självförtroende

Lines son börjar förlora lusten till allt. Han är vanligtvis en väldigt glad och social pojke som älskar att gå i skolan och att vara tillsammans med sina vänner. Men från den ena dagen till den andra vill han inte längre vara i skolan om inte föräldrarna är med. ”Det blir faktiskt så illa att vi inte ens kan gå ut och hämta posten utan att han ska följa med och hålla handen. Och vår brevlåda befinner sig fyra meter från ytterdörren, en plats där han kan se oss hela tiden. Han kan inte heller längre sova i sin säng”, berättar hon.

Line, hennes man och deras son börjar gå till Coolkids som är kognitiv terapi för barn och unga med ångest. Här är de med i två sessioner som löper över ett år. Men det hjälper inte fullt ut. Lines son blir allt mer frustrerad. Det fungerar nämligen inte för honom att sitta och prata om något han inte kan sätta ord på samtidigt som han måste berätta hur dåligt han mår på en skala mellan ett och tio.

”Han förlorar sin livslust. Han klarar inte av det säger han flera gånger. Det är hemskt att inte kunna hjälpa som förälder. Han är bara ett barn, och ett barn borde inte behöva bära på de här tankarna”, säger Line och tillägger: ”Han förlorar tilliten till omvärlden, vuxna, vänner och familj. Han vill inte längre passas av någon annan eller sova över hos sina kompisar. Han förlorar sitt självförtroende. Han vill inte göra någonting. Han vågar inte heller sitta i vår bil, även om vi är med. Vi kan inte göra någonting. Vi är helt låsta”.

Ett steg framåt och två tillbaka

Line arbetar som lärare men det slutar med att hon måste sjukskriva sig på grund av överbelastning, eftersom det sliter oerhört på henne att se sin son så sjuk utan att kunna hjälpa honom. Hon måste hämta sin son på skolan varje dag eftersom han inte vill gå själv.

Psykologerna från Coolkids rekommenderar att familjen tar en paus med sina besök. Det finns inte mer att göra just då. Det känns som ett steg framåt och två tillbaka. Familjen förlorar hoppet.
”När vi får beskedet slås min värld i spillror. Jag känner att jag inte orkar mer”, berättar Line.

Pojken börjar så sakta visa kroppsliga tecken. Han skriker mer, hyperventilerar, får mer ont i magen och resten av kroppen. Det blir bara värre och värre.

Mer fokus på kroppen

Line och hennes man kan inte bara ta en paus. De orkar inte heller med en enda session till hos Coolkids. De beslutar sig för att fokusera mer på kroppen istället för sinnet.

Line känner till Totum sedan tidigare men vet inte så mycket om Skolan för kroppsterapi. I december 2018 tar hon med sin son till Totum där han får två behandlingar.

Behandlingarna börjar få effekt. Lines son slutar skrika och känns mer avslappnad, och är inte lika spänd i kroppen längre. ”Jag tror att kombinationen av kroppsterapi och att vi flyttade honom till en mindre skola har gjort att han har blivit gladare och lugnare”, berättar Line.

Istället för att bara fokusera på att ställa frågor och vad Lines son tänker på har kroppsterapeuten valt att fokusera mer på både kropp och psyke.
”Under behandlingarna var det mer fokus på hans andning och att lossa nacke och axlar än på att prata. Kroppsterapeuten var bra på att berätta för vår pojke att han bara skulle vara sig själv och vara i nuet”, förklarar Line.

Efter behandlingar och flytt till ny skola slutar det med att Line bara är på den nya skolan i två dagar innan hennes son inte längre behöver ha sina föräldrar lika nära.

Inspirerades att själv gå utbildningen

Line valde själv att börja få behandling vilket födde nya tankar hos henne. ”Jag kände mig lättad och kunde helt plötsligt börja andas igen. Det här gav mig blodad tand och kände ganska snabbt att jag ville lära mig kroppsterapi så att jag kunde hjälpa inte bara mitt eget barn, men även andras barn”, säger Line.

Idag jobbar Line som lärare igen samtidigt som hon går Totums kroppsterapiutbildning. Efter sommarsemestern går hon ner i tid för att fokusera ännu mer på utbildningen..
”Min dröm är att ta min brits under armen och ge mig ut i världen för att hjälpa andra. Jag vill väldigt gärna kombinera lärarjobbet med kroppsterapi. Jag är nämligen övertygad om att det finns andra föräldrar och barn som har befunnit sig i liknande situationer då de har haft behov av att man ser barnet som en helhet och fokuserar både på psyke och kropp”, förklarar Line.

Lines son är idag tillbaka i skolan och hänger med både i undervisningen och i det sociala sammanhanget.
”Jag tror att ångesten alltid riskerar att komma krypande i pressade situationer, men han har lärt sig hur han kan befinna sig i det och fokusera mer på lugn och andning. Det viktigaste är att han har fått tillbaka livsglädjen. Modet och tron på sig själv. Tron på livet”, avslutar Line.